Dance with me!

Nej, jag tänker inte sammanfatta min nyårskväll, skryta om fyllan, hånglen, skandalerna och pinsamheterna, det här är ingen jävla fjortisblogg. Dessutom vet alla att det är dagarna före eller efter årsskiftet man egentligen ska festa, själva nyårsafton är för amatörer.

Nog ordat om det.

Däremot kunde jag inte motstå att göra en årsbästalista trots att jag vet att det egentligen är spöstraff på sånt, men vi gillar ju listor, visst gör vi?

Länge funderade jag på vad som var värt att sammanställa, valde mellan bland annat "Snip slips vi minns", "De bästa bögsexfantasierna i Lost", "Clabbes peddigaste jurykommentarer", "TV4-personligheter som borde steglas" (där det för övrigt blev dött lopp mellan Patrick Ekwall och tv-bönderna), "Årets mejeriprodukter", "Möllans skabbigaste dreads", "De 10 bisarraste människorna i min bekantskapskrets" och "Hattar som synts på Jepson". Tillslut föll valet i alla fall på följande:


Årets låtar jag dansat och mimat till med hårborsten i handen framför spegeln när jag trott att ingen sett:

1. And she was – Chris Price
2. Hiding on the staircase – New Young Pony Club
3. Sexy back – Justin Timberlake
4. Young folks – Peter, Bjorn and John
5. Silent Shout – The Knife
6. Dance with me – Nouvelle Vague
7. Tornero – Mihai Traistariu
8. Smedby – Gentle Touch
9. I don’t feel like dancin’ – Scissor Sisters
10. Tarheart – Zeigeist

Happy new year, happy new year, may we all have a vision now and then of a world where every neighbour is a friend

2006 börjar komma till sin ände och det är dags att summera året som gått, floppar och toppar, skratt och gråt, fågel, fisk och mittemellan (vilket jag alltid inbillat mig är näbbdjuret). På det hela taget har 2006 skött sig helt okej, inte varit för stökigt, påträngande eller ohyfsat, och säkerligen behagligare än 2005 som jag ändå inte minns särskilt mycket av. Som bekant har jag fått ett nytt jobb, en bättre lägenhet och en något stadigare ekonomi som inte förlitar sig på vare sig skåningarnas kollektivåkande eller the kindness of strangers.

På plussidan ligger även att jag lärt känna en hel drös med nya trevliga människor – ingen nämnd, ingen glömd – som förgyllt min vardag med sin intelligens, humor och dryckesvanor. Jag hälsar även Tore, Filippa, Sixten och lilla fröken Brunnström-Mulinari (som ännu inte fått något namn) till världen, grattis, grattis, om fjorton år kommer ni inte tycka att det är lika roligt längre, men ni kommer i alla fall (förhoppningsvis) ha slutat bajsa på er. Man får försöka se det positiva i allt.

Andra bra grejer i år: Alliansen vann valet, Italien vann fotbolls-VM och Lordi vann Eurovision Song Contest (ingen av dessa segrar rankas högre än de andra). 78% av befolkningen i Landskrona röstade inte på Sverigedemokraterna. Jag har äntligen fått se Dave Gahan alive ’n’ kicking. Jag har turat till Oslo och partajat i Amsterdam, Dublin och Berlin. Jag har dejtat en man som ser ut som Patrick Wolf. Final Fantasy, Destroyer och Regina Spektor släppte helt fantastiska plattor. Jag gick mot min vilja ned mig i Lost-träsket, hundra år efter alla andra. Jag har köpt många fina skor. Jag har njutit av Martin Rolinskis bara bringa. Jag har haft en del ångestsex och en del trevligt sex (hur pass inblandad Rolinski var i det kan ni ju få klura på).

Jag har även träffat min blivande make Maximilian Hecker under hans spelning på Inkonst, som för övrigt var det mest bisarra framträdande jag någonsin bevittnat då Maximilian vägrade att spela sina egna alster, utan istället bjöd publiken på tjugominutersversioner av sina favoritlåtar med Beatles, som han framförde med slutna ögon, helt okontaktbar för omvärlden. Målet för 2007 blir att informera honom om de goda nyheterna, planera bröllopet samt gå en snabbkurs i tyska för nybörjare.

Mindre bra grejer: Jag har uppnått den ålder då folk bara ger en parfym och smycken i födelsedagspresent. En del fina vänner har packat sina väskor och dragit vidare. (Martin, Daniel, Tesa och Fredrik, Skåne är inte detsamma utan er!) Jag har börjat betala tillbaka till blodsugaren CSN. Jag har gått upp i vikt. Jag är fortfarande en snigel (det är faktiskt något deprimerande att inavlade grisbönder på Österlen har lättare att hitta en partner än jag). Äcklige Tribal-Markus vann Idol. JT Leroy avslöjades som en bluff. Familjedramatik. Väntjafs. Göta kanal - Kanalkampen. Folkmordet i Sudan. Basshunter.

Men det kunde väl ha varit sämre. Några personer jag gissar har haft ett rätt shitty år: Saddam, K-Fed, Michael ”Kramer” Richards, Hagamannens sambo, Sven Nylander och Babak Jamei (krogvakten som misshandlades och kränktes av Anna Sjödin och sedan blev av med jobbet när Crazy Horse tvingades lägga ned till följd av den föga smickrande uppmärksamheten). Skadeglädjen är den enda sanna glädjen. Och några som kan sägas ha haft ett ganska fint år: TomKat, Filippa Reinfeldt, Christer Fuglesang, Frans aka ”Lill-Zlatan” och Madonnas adoptivson David Banda. God fortsättning önskar jag er alla. Och Gott Nytt År!

It's not too late for us (*Obs! Uppdaterad 31/12)

Fler bisarra löpsedlar. Kvällsposten valde följande nyhet på löpet idag: "Saddam hängdes i morse!". Aftonbladet gjorde dock en annan bedömning och värderade följande nyhet högre: "Berghagen utpekad som porrköpare av Lars Ohlys fru!".

Att den gamle kåtbocken Lasse Berghagen (som jag automatiskt utgår från att nyheten handlar om) tankar hem betalporr förvånar mig inte ett dugg. Det märkliga är att när man går in på Aftonbladets nätsida återfinns inte denna gigantiska världsnyhet någonstans på sajten. Kanske har den aldrig funnits, kanske handlade det om rent bedrägeri och falsk marknadsföring från Aftonbladets sida.

Eller också är nyheten så pass exklusiv att man måste masa sig ned till kiosken och punga ut med åtta spänn för att få lov att ta del av den. Det kan också vara så att artikeln vid något tillfälle faktiskt har legat uppe på hemsidan, men att den hastigt plockats bort igen av okända skäl (med Persbrandt vs. Expressen fortfarande i färskt minne är detta ju inte helt otroligt).

Det vore i så fall första gången i världshistorien som Aftonbladet utövat en smula självrannsakan och visat prov på kritiskt tänkande. Än finns det alltså hopp, än är det inte för sent att rädda mänskligheten undan idiotins glupande käftar.

*************************************************

31/12 Historien tar en ny bisarr vändning i och med dagens svarta rubriker:

Inte heller denna artikel återfinns i Aftonbladets nätupplaga. Rätt svar på ovan ställda fråga är alltså b) nyheten är så pass exklusiv att man måste betala för att få lov att ta del av den. Nämnde jag att Saddam hängdes nyligen?

Jerk me off

Förresten. Man måste älska Expressen. Dagens löpsedel: "TV-Ernst ställer upp med onani-sång i Schlager-SM". Med Tv-Ernst menas givetvis Ernst Kirchsteiger, och läser man artikeln får man reda på att han ska uppträda under After Darks nummer "Åh, när du tar saken i egna händer" tillsammans med Martin Timell, Mat-Tina och Bosse Bildoktorn.

Detta är ett autentiskt citat från nyss nämna artikel: "Texten är lite dubbelbottnad, har Christer Lindarw sagt tidigare. Men vad han inte har avslöjat är att det lätt erotiska skämtet handlar om våra mest kända hemmafixare."

Äcklet jag känner när jag läser ovanstående mening är obeskrivligt. Fascinationen likaså. After Dark måste vinna melodifestivalen nästa år, allt annat är en skandal. ESC i Helsinki kommer att bli det bästa som någonsin hänt mig. Och dig.

I don't want to talk about it

I eftermiddags vågade jag mig ut på stan, jag fick för mig att det skulle vara trevligt med lite frisk luft, oskyldigt skyltfönsterfluktande och liv och rörelse. Nu är jag hemma igen och har lärt mig läxan. Det lär dröja ett tag innan jag återigen beträder Malmös gator. Fy fan vad jag hatar den här stan. Fy vad jag hatar människor. Vilka är de? Var kommer de ifrån? Varför ser de så konstiga ut? Obehagligt är vad det är. Särskilt mycket mer än ofrivilligt menschenspottande blev det inte, jag såg en grotesk hund, ett köttätande spädbarn, en man som liknade Svante Grundberg anno 1981, samt en 5,8 m hög lampa som stod och spred julmys omkring sig på Stortorget. Den här stan är sinnesjuk.



Jag och T försökte shoppa loss inne på Tjallamalla och Weekday, men det gick ju inte för de hade inget vettigt sortiment och jag har inga pengar. Bekymrat undrar jag vad som håller på att hända med Cheap Monday, har deras designers fått fullständig hybris eller finns det folk som på allvar är sugna på deras fula jävla narrbyxor? Nästa år gör tydligen narrmodet storstilad comeback, straight out of renässansen, så investera redan nu i bjällror och ett par för stora skor och du kommer att få Face Hunter att spruta i brallan. Kom ihåg var ni läste det först!

Värst var dock H&M's mellandagsrea som var ett hån mot alla oss seende människor. En sak jag alltid undrat är på vilken planet alla dessa fugly klädesplagg befinner sig innan de skänks bort till de synskadade, de halta och de lytta för 49,50 på utförsäljnings-dagen. Eller vad sägs om den här smakfulla kreationen? Vem har inte drömt om en pissgul, glansig, snortajt polotröja i 92% polyester och 8% spandex? Hallå H&M, Svenne Hedlund ringde och han vill ha sitt 70-tal tillbaka!



Efter denna visuella våldtäkt styrde jag kosan hemåt igen. Jag stannade till hos greken på Bergsgatan och köpte en påse flottiga oliver som jag planerar att avnjuta till en god ost och ett fruktigt vin ikväll då Lina, Tobias, Markus och Elin kommer över för en omgång TP The 90's edition. Jag har satt alla mina pengar på att Elin kommer att ta storslam, hon är äldst. Får se om jag lyckas förhandla till mig ett handikapp. Apropå ålder så ölade jag på Sappla med den alltid lika charmerande mr Indigo igår, och han tillkännagav att han numera övergett 18-åringen han dejtade i somras till förmån för en 36-årig kvinna. Hon är alltså exakt dubbelt så gammal. Till och med gammal nog att vara den första flickvännens mor. Alltså, männen i min omgivning... nej. Jag ska inte börja. Men Gud. Jag borde verkligen flytta.

She broke down the other day

Ångest, ångest är min arvedel. Om det finns en enda högtid på året jag skulle vilja radera från almanackan så är det Julen. Hatar Julen. Ändå envisas den med att komma tillbaka varje år, alltid värre än nånsin. I år var första gången som mina föräldrar inte firade ihop utan tillsammans med sina nya respektive, vilket i praktiken betydde dubbelt av allt, dubbelt firande, dubbelt lidande.

Dubbelt så mycket falsk tacksamhet, dubbelt så mycket påtvingat familjemys och dubbelt så många krystade norénreferenser. Två julbordsätanden, två granpåklädningar och två julklappsöppnanden. Jag tvingades spy två gånger vid åsynen av två julskinkor. Min syster fick två psykbryt, jämt fördelade över de nya familjekonstellationerna.

Den bland skilsmässobarn så omhuldade föreställningen att dubbelt firande även medför fördelen med dubbelt så mycket julklappar missar det rent uppenbara – att de kostat hälften så mycket. (Jag fick i och för sig ändå det mesta jag önskat mig, vilket förmodligen berodde mer på att årets önskelista var ovanligt mager – eftersom jag nu med en hyfsad inkomst har råd att köpa mina egna strumpor och kalsonger – än på att mina föräldrar plötsligt blivit skuldtyngt generösa.)

Firandet innebar alltså inte någon som helst mångfald, nya traditioner eller upptäckter, allt var samma: Kalle, den inlagda sillen, halmtomtarna. Den enda påtagliga skillnaden var egentligen att hemma hos mamma spelades Carolas julskiva medan pappa föredrog Kim Larsen och Lasse Berghagen. Man får glädjas åt det lilla, sade John Bobbit.

Och aldrig förr har jag så till fullo insett värdet av julbordets snaps och öl och sedan en halv flaska ägglikör till klenäterna.

Jag hänvisar till det jag skrev förra året beträffande julfirandet: ”Nästa år måste jag fan skrapa ihop till den där Teneriffaresan som jag just nu ser som min enda utväg, pajiga reseledare, barnpiss i poolen och hudcancerrynkiga pensionärer är ingenting som skrämmer mig. Jag kan till och med tänka mig att gå på grisfest i hotellobbyn, dricka Gröna hissen och leka Röven raskar runt den överdekorerade plastgranen om det kniper, bara jag slipper fira nästa jul tillsammans med min dysfunktionella familj.”

Some things in life may change
But some things they stay the same

Someday you will be loved, part 2

Här sitter man alltså lite lullig av glöggen och försöker arbeta på avhandlingen samtidigt som veckans pausfågel Death Cab For Cutie kvittrar i bakgrunden. Ser ju festligt ut, eller hur? Notera de glansiga ögonen och den ofokuserade blicken – tydliga effekter av ett långvarigt, excessivt drinkande. Notera vidare de pretentiösa och något krystade försöken att posera snyggt och hitta de rätta vinklarna framför webbkameran, och hur jag skickligt lyckas undvika att falla i fällan ”indieposör” med två kilo rouge och insugna kinder. Lägg även märke till det något bisarra inslaget som inträffar runt 01.08 – jag vet inte riktigt vad som hände där och skyller därför på alkoholens bedrägliga rus. Slutligen ber jag er uppmärksamma grannens epilepsiblinkande juldekoration som då och då skymtar förbi i bakgrunden.

Man har inte roligare än man gör sig. Vad gör du när Kelda gör jobbet?


(Det här inlägget skrevs för övrigt redan i fredags, men fucking jävla kuk-Blogger ville inte publicera det förän idag. Härligt att ha uppgraderat sig till nya, säkrare Blogger med Google-account och allt, verkar ju fungera strålande.)

Someday you will be loved

Idag har jag...

...avlagt ett besök hos min frisör, vilket alltid är ett vågspel, ibland kan man komma därifrån och se absolut fab ut, som en stumfilmstjärna från 20-talet, och ibland ser man ut som en roadkill eller en överårig kerub. Det är som att köpa grisen i säcken varje gång. Den här gången blev det skitfult: tunt, taggigt och jävligt. Tur att det är vinter så att man kan ha mössa. Tur att man inte tänker ge sig ut för att hitta ett knull.

...i min ensamhet druckit mig full på vinglögg på jobbet och slutfört den sista uppgiften inför julen under the influence. Det är det som är så härligt med droger, man blir skärpt och fokuserad men framförallt oerhört kreativ. Får se om min vetenskapsteoretiska artikel "From redistribution to recognition? Dilemmas of justice in a postsocialist age" är lika bra när jag korrläser den imorgon. Låt oss hålla tummarna.

...blivit uppraggad av en snubbe vid namn Obi inne på högskolans bibliotek, avtvingats mitt mobilnummer och kämpat mot tvångstankarna att dra något osmakligt Star Wars-skämt. Till alla desperata singlar där ute kan jag hälsa att ni kan glömma krogen, internet och kontaktannonser, på biblan får man alltid napp. Ställ er i närheten av K-hyllan och tindra med ögonen, funkar varje gång.

...tvättat fyra veckors tvätt och klappat mig själv på axeln för att jag är så förutseende att jag äger 28 par underbyxor, alla i samma modell, alla svarta. Tackar även Lidl för jättekartongen Allan som rymmer tio kilo tvättmedel (vilket väl är en livstidsförbrukning nästan?) och doftar ruttna äpplen.

...överdoserat på Death Cab For Cutie som jag aldrig kan bestämma mig för om jag kanske egentligen är för gammal för. Alla andra som lyssnar på DCFC verkar gå estetisk på gymnasiet, kolla på OC och dricka Liebfraumilch ur tetrapak. Jag riktigt känner hur jag regredierar i takt med att julen med all dess norénska familjedramatik närmar sig. Undrar hur många familjemedlemmar som kommer att få ett psykbryt eller bli dödade i år?

...slagit in julklappen till Lina med tillhörande smakfullt julkort. Alla vi som älskar bögröv klappar nu!!! Ska snart glida iväg och överlämna den, vi ska festa på cola light och avnjuta de sista avsnitten i This Life-boxen. Måste bara nyktra till lite först. Cheers!