You'll stumble in my footsteps, if you try walking in my shoes

Apropå glamour, shopping och att gå i någon annans fotsvett, här är skotoppen för sommaren 2006:


1. Bronx, 799 kr, årg 2006 (Stockholm)


Färg: Ljusbrun färg.
Doft: Stor, nyanserad, aningen rostad doft med inslag av ekfat, arrak och smörkola.
Smak: Utvecklad smak med inslag av läder, halm, röda marmeladkulor och vingummi.
Användning: Serveras vid 12-14°C till mandelskorpor eller till inte alltför söta desserter innehållande choklad, torkad frukt eller nötter.


2. Roots, 199 kr, årg 2005 (Köpenhamn)


Färg: Plommon.
Doft: Diskret, jordig doft med ton av vått ylle, med inslag av viol, kardemumma och nötter.
Smak: Relativt stram smak, inslag av plommon, choklad, jord och örter.
Användning: Serveras vid cirka 16°C till smakrika, gärna grillade rätter av mörkt kött.


3. Faith, 56 €, årg 2006 (Dublin)


Färg: Svart.
Doft: Utvecklad, kryddig doft med animalisk ton, inslag av björnbär, tobak och sötlakrits.
Smak: Aningen eldig smak med mognadstoner och fatkaraktär, inslag av korint, svarta vinbär, lagerblad, charkuterier och kaffe.
Användning: Serveras vid cirka 18°C till robusta rätter av lamm-, nöt- och viltkött, gärna grytor och stekar.


4. Bianco, 499 kr, årg 2005 (Malmö)


Färg: Skiftar i olika ljusgröna nyanser.
Doft: Ungdomlig, fruktig doft med inslag av gröna äpplen, pomerans, petroleum, honung.
Smak: Torr, mycket frisk, neutral smak med liten bitterhet och inslag av mandelmassa och bivax.
Användning: Serveras vid cirka 8°C som aperitif eller till lättare fisk- och skaldjursrätter.


5. Shades, ca 600 kr (beställningsvara), årg 1999 (Helsingborg)


Färg: Gyllengul färg.
Doft: Något jästaromatisk doft med inslag av av päronkompott och citrusmarmelad.
Smak: Halvtorr med viss sötma, inslag av jäst, banan och vanilj.
Användning: Serveras vid 8-10°C som sällskapsvin, dessertvin eller till gåslever.

Did I fall or was I pushed? And where's the blood?

Idag blir det ett gästinlägg här i bloggen. Som den master of disguise jag är kommer winterkilling för en dag att förvandlas till en glamourprinsessas dagbok. Ja, det är sant och riktigt, mina fötter kommer i 24 timmar att gå i Karolina Lassbos stålhätteförsedda skor. Enjoy.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Mitt liv är, som ni säkert förstått vid det här laget, oerhört glamouröst. Det består till största delen av snabba fordon (pågåtåget kommer upp i nästan 150 knyck på raksträckan mellan Ödåkra och Kattarp), lyxmiddagar på trestjärniga krogar (eller galopperande hästar, eller vad det nu är den där Bong delar ut i Sydsvenskan), ohämmade shoppingraider i diverse europeiska storstäder (för endast 560 svenska riksdaler fick jag inte mindre än ett par skor och två väskor på Åhléns slutrea i Helsingborg häromdagen) och exklusiva drinkar på de hippaste nattklubbarna (fy fan vad full jag var på Inkonst i lördags du!).

Min kalender är fullbokad med spännande träffar med människor från stans jet set-junta (jag såg Nöjesguiden-Margret på ICA nyligen) och snabbvisiter i de stora världsmetropolerna (bara detta halvår har jag hunnit tura till Oslo, utnyttja Ryan Airs "så gott som gratis"-linje till Dublin, och gå lös på billighetsspriten på bordershopen i Rostock).

Här på Ronnebygatan ligger champagnen ständigt på kylning, som det brukar heta.

Många av er har säkert tänkt "Hur hinner hon?" och "Varifrån kommer pengarna?". Jag kan tala om för er att det minsann inte är det lättaste här i världen att upprätthålla ett liv i sus och dus, kuska land och rike runt i jakten på den ultimata glamourkicken. Dock kan jag avslöja en sak. Jag är faktiskt inte enbart yta. Med andra ord: Det är dags att bli politisk. Det händer mycket runt om i världen just nu har jag förstått. Jag tänkte därför dra mitt strå till stacken och uttala mig om, trumvirvel, Libanon.

Det finns mycket att säga om Libanon. Det ena är att det där skämtet man drog på lågstadiet (ni vet, "Hej jag heter Berit, men folk kallar mig för Beirut...") fortfarande är lika roligt. Det andra är att Israel, precis som i alla andra mellanösternkonflikter, beter sig som svin. Jag är trött på västvärldens daltande med världens mest rasistiska nation (okej, ingen gillar väl araber, men om man nu bosätter sig i ett område som kryllar av dem får man skylla sig själv, i min trappuppgång finns i alla fall inga). Min förhoppning är att det där pseudolandet så snart som möjligt bombas ned till grunden. Antagligen gör den åsikten mig till antisemit, men den senaste tiden har det epitetet fått en allt mer positiv klang tycker jag. Man behöver faktiskt inte alltid tala om nationalsocialism i negativ bemärkelse. Nationalsocialismen har naturligtvis också sina goda sidor.

Exempelvis:



...




Nåja. Kanske inte så många positiva sidor ändå när jag tänker efter. Hur som helst (jag vet att det här är som att kasta in en brandfackla i en gaskammare), faktum kvarstår, hade bara Hitler gjort sitt jobb ordentligt från början hade vi inte haft det här problemet i Mellanöstern idag.

Fast egentligen har jag aldrig gillat den där Hitler. Han är alldeles för oglamourös för min smak. Svastikan känns inte alls rätt i tiden och färgerna brunt, rött och svart har aldrig varit snygga ihop. Höga stövlar på män har dessutom aldrig funkat för mig. Och den ironiska mustaschen är bara sååå ute. Nåja, det viktiga är kanske inte en persons yttre utan dess inre. Glamour är ju något som kommer från insidan, det är ett state of mind. Det ska jag påpeka för min före detta chef, Ebba von Sydow, som kritiserade mig för att jag vikt ut mig i bikini med motiveringen att det är jag "alldeles för smart för". Det håller jag egentligen med om. Är ju bara puckade brudar som gör sånt. De där jävla blondinerna.
Åt helvete med dem också.



I am beautiful
No matter what they say
Words can't bring me down

All the children flew when I touched their hands

Som jag nämnde tidigare var jag i Stockholm för ett par dagar sedan för att hälsa på mitt nya kusinbarn Filippa. Hon är, inte helt oväntat kanske, världens sötaste baby just nu. Jag, som rent principiellt är emot barn och allt som har med barn att göra, kunde inte låta bli att frossa i pyttesmå strumpor och sparkdräkter inne på Polarn&Pyret och fascinerat utbrista "Men så små händer hon har!" (ja, hur fan skulle det annars se ut?) tillsammans med de andra ivriga beundrarna från släkten.

Det är något med spädbarn som gör att även de hårdaste hjärtan smälter. Tyvärr har detta även som effekt att människor som redan är känsligt lagda av naturen i små barns sällskap förvandlas till lallande idioter med dregel i mungipan. Det är som om alla logiska centrer i deras hjärnor stängs av och de regredierar till samma infantila stadium som bebin. Detta tycks framförallt gälla småbarnsmammor (ni vet hur det är med kvinnor och deras hormoooooner), men även folk i deras direkta närhet.

När jag själv får barn, eller vad säger jag, jag menar givetvis om jag själv någonsin får barn, ska jag aldrig tillåta mig själv att sjunka så lågt. Detta är saker som man bara inte får göra som småbarnsförälder:

- Prata bebisspråk. Av någon anledning tycks folk tro att det är nödvändigt att tilltala små barn med ett joller som liknar deras eget. Det är mycket gulligull och puttiputt i sådana människors tal. Förutom att det låter förjävligt när vuxna pratar så (speciellt när de pratar så även till varandra), så är det direkt hämmande för barnets utveckling. Själv kände jag mig alltid oerhört förolämpad när vuxna talade till mig som om jag vore mindre vetande. Barn må vara mindre till växten och de hyser inte samma förmåga att uttrycka sig i tal och skrift som vuxna, men de är fan inte efterblivna.

-Amma offentligt. Nu får det vara slut på oskicket. Nyblivna mödrar tycks vara av den åsikten att det är okej att amma precis varsomhelst och närsomhelst. Ger man dem diskreta menande blickar ser de antingen oförstående ut eller också blir de irriterade. "Vadå, stör du dig på att jag matar mitt barn? Han/hon är ju hungrig. Och att amma är faktiskt heeelt natuuurligt." Jag ska tala om en sak för er. I det moderna västerländska samhället är det fan inte naturligt att slita fram tuttarna i offentliga sammanhang (undantag möjligtvis på stranden, men det är definitivt ett gränsfall). Faktum är att det till och med är straffbart. Det kallas för blottning. Skulle ni vilja att en främmande man exponerade sina ädlare delar för er när ni intet ont anande satt och åt middag på en av stans trevligare restauranger? Inte det? Well, detsamma gäller för mig. Dessutom är det direkt oaptitligt att tvingas se på era bebisars diande. Det sista jag vill tänka på när jag äter min kokosgryta med tofu inne på Krua Thai är läckande bröst och bröstmjölk. Gå ut, gå bort.

- Diskutera spyor. Nej, jag tycker inte att det är rart att Lille Kalle hickar till precis innan en mjölkvit trögflytande spyklump väller ur hans mun.

- Diskutera avföring. Nej, jag tycker inte att det är det minsta gulligt att Lilla Lisa skiter grönaktigt rinnande slem.

- Ha sex. Som nybliven förälder har man oftast bebin sovande hos sig i en spjälsäng eller vagga i samma rum. Givetvis är det inte okej att knulla på varandra medan barnet sover bredvid. Det är faktiskt, aldrig, aldrig, aldrig okej att ha sex framför sina barn, inte ens om det sover och är för litet för att fatta vad som pågår. Aldrig.

Wåtts dö madderfakking diil?

Jag är nyligen hemkommen från Stockholm där jag har spenderat ett par dagar med att hälsa på mitt nya kusinbarn Filippa, flanera på Söder, spana efter celebriteter som inte är Jepson eller han med det slappa huvudet i The Sounds, samt länsa bankkontot (jag tackar min Gud för att jag inte stegade fram till kassan på Åhléns City och triumferande smällde ned de till halva priset nedsatta och helt sinnesjukt snygga skorna med dåraktigt höga klackar och Carrie Bradshaw-komplex på disken, bara för att mötas av ett föraktfullt leende från expediten och ett snorkigt "ledsen, men vi kan tyvärr inte acceptera ditt kort" – kontoutdraget visade vid nästa kontroll på stabila 85 kronor – och även om jag gråter mig till sömns varje natt för att jag inte är lycklig innehavare till världens schysstaste skor så är jag samtidigt tacksam att jag besparade mig själv den förnedringen).

Shopping är ett utmärkt substitut för sex och choklad. Bland annat köpte jag ett vanligt enfärgat bomullslinne inne på Weekday, ni vet den där butiken som var först med att lansera Guds gåva till alla a-kassebarn med alternativ livsstil, dvs Cheap Monday, märket för de som är för fattiga för att vara trendiga på riktigt, och vars hype jag aldrig kommer att fatta. Inne på Weekday rådde full kommers, det var fullpackat med folk och totalt vansinne. Det var nämligen dags för den stora sommarrean och 50% på allt i hela affären, vilket uppenbarligen fick Stockholms indiekids att gå bananas. Det enkla resonemanget lyder: varför betala 1200 för ett par jeans när du kan betala 400? Och varför betala 400 när du kan betala 200? Och en illasittande tröja med tveksam kvalitet är det ju definitivt värt att köa i flera timmar för, misshandla och kanske till och med döda för, bara den bär en Cheap Monday-logga och inte kommer från, låt säga, H&M eller Ellos.

Folk som ser en möjlighet att spara in några ynkliga kronor på något som redan från början är löjligt billigt är den värsta sortens människor (besök ett nyöppnat City Gross om ni inte tror mig, eller åk till Ullared en regnig eftermiddag, och nej, tio kilo leverpastej för 49 kronor är aldrig ett fynd, ingen människa klarar av att konsumera sådana mängder utan att föras i illfart till akuten för magpumpning).

Visst är det obehagligt när Von Schmidt och Af Leijonhufvud sprutar ned varandra med trettiotusenkronorschampagne på en sylta i Båstad under tennisveckan, men hellre slösa än spara om jag själv får välja. Snåla människor är jordens avskum. Givetvis tillhör inte jag själv denna sorgliga skara. I samma ögonblick som jag insåg att syret inne på Weekday inte skulle räcka till Söders alla skabb vände jag på klacken och flydde. Och det där linnet? Det köpte jag givetvis inte på Weekday utan inne på H&M, där jag med gott samvete kan köpa lika illasittande kläder som tål en maskintvätt innan de helt tappar formen utan att tvingas utstå förnedringen att behöva slå mig fram till kassorna med hjälp av en machete. Ett billigt linne är ett billigt linne är ett billigt linne, som det brukar heta. Med eller utan en grinande dödskalleapa på.


Att spara eller icke spara...

We ain't goin nowhere, we can't be stopped now

Fotbolls-VM är som bekant över och har lämnat mig med ett hål i mitt hjärta. Men inget ont som inte har något gott med sig. Jag har nämligen upptäckt något mycket intressant, det spelas tydligen in andra program som också visas på TV.

I torsdags var det säsongsfinal för min nya favoritserie Veronica Mars, och givetvis avslutades avsnittet med en äkta cliffhanger. Det ringer på dörren till Veronicas hem, hon går och öppnar och utbrister genast ett förvånat "Jaså, är det du?". Sedan börjar eftertexterna rulla. Nu kommer jag att bli tvungen att vänta ända till september innan gåtan får sin lösning. Damn.

Jag kanske är pinsam nu (men det är jag i och för sig nästan alltid), men jag kan inte hjälpa att jag fallit handlöst för Logan Echolls, seriens strulputte och Neptune High's bad boy. Detta var ganska otippat, jag brukar sällan fastna för de tuffa grabbarna i en film/teveserie, utan hör till den lilla minoritet som brukar sucka av välbehag så fort Mr Misslyckad-nörd-med-illasittande-byxor-och-flyende-hårfäste dyker upp i bild. Tänk Steve Carell i 40 year old virgin. Eller George Costanza.

Ärligt talat har jag aldrig fattat tjusningen i att tråna efter någon som beter sig som ett svin. En kille som ljuger och manipulerar sin omgivning. En kille som är aggressiv och våldsam och som uttalar sig nedsättande om allt och alla i allmänhet och sin egen flickvän i synnerhet. Som inte klarar av att städa upp sin egen skit. Som vägrar ta ansvar för barnen. Som är ständigt otrogen. Som begår kriminella handlingar. Varför finns det så många brudar som dras till denna typ av män? Hade det funnits någon rimlighet i världen hade dessa män levt ensamma och bittra som eunucker. Istället tycks de kunna välja och vraka bland erbjudandena.

Jag hade aldrig i livet velat involvera mig med en sådan man, hellre hade jag kalasat på avföring. Det är också av denna anledning som jag starkt ifrågasätter den gamla sanningen att "vem som helst kan falla offer för en hustrumisshandlare." Det känns faktiskt ytterst tveksamt. Jag tror det krävs ett visst mått av naivitet, jävligt dåligt omdöme, ett rätt taskigt självförtroende och en gigantisk övertro på kärlekens helande kraft. Visst är det gött att vara kär och få knulla dygnet runt, alstra små söta barn och ha villa-vovve-volvo, men snälla nån, det måste väl finnas gränser även för hur mycket det är värt? Nej, hellre ensam och olycklig än blåslagen och olycklig.

Jag är dessutom alldeles för cynisk för att inbilla mig att "jag kan förändra honom med min kärlek", för smart för att tro att "det blir annorlunda nästa gång" och för kräsen för att nöja mig med att "men han är ju snäll när han är nykter". Nej, du kan inte förändra honom med din kärlek, och tyvärr, det blir inte annorlunda nästa gång för killen är ett svin, och jag är ledsen, men att han bara klår upp dig på fyllan är faktiskt en jävligt klen tröst. Och nej, sjuklig svartsjuka är ingen komplimang och alltså inte något du ska bli smickrad av. Det är inget annat än, just det, sjukligt.

Jag ber om ursäkt om det här låter hårt, men herregud.
Vissa brudar måste vakna upp.

Nu tycker jag att vi ska vara snälla, fatta varandras händer, sjunga "We shall overcome" och leka Finn Fem Fel:


Charmtrollet Bobby Brown visar hur man blir till sin fördel på ett mugshot.


Även R Kelly visar de rätta takterna framför polisens kamera.


Det som är gott nog åt Kate Moss... eller förresten. Nej tack.


Thorsten "grava personlighetsstörningar" Flinck bildar tillsammans med...


... sin partner in crime Mikael "Antibus" Persbrandt, Dramatens, och därmed Sveriges, obehagligaste radarpar.


Så, kära vänner, vilka ska bort?

Who wouldn't be the one you love, who wouldn't stand inside your love?

Glömde ju att nämna den lilla detaljen att Figos fru är toppmodellen Helen Svedin som frekvent figurerar på nätet i mer eller mindre avklädda upplagor. Där är man ju inte riktigt ännu om man säger så. Förhoppningsvis bryr sig inte Cristiano Ronaldo om sådana värdsliga ting som perfekta bröst och rumpor. Han är säkert en fin person som enbart ser till människors inre. Precis som jag själv.

Följande bilder har jag hittat i ett diskussionsforum för portugisiska Ronaldo-fans som numera är mitt nya hang-out. Jag har ingen aning om vad de egentligen pratar om (jag kan i och för sig gissa), men det struntar jag i.


Åh.


Nååhh...


ÅÅÅÅHHH

Girls who are boys who like boys to be girls who do boys like they're girls who do girls like they're boys

Italien har vunnit fotbolls-VM och ingen är gladare än jag. Gli azzurri! Jag hade lätt kunnat göra en drömelva med bara italienare, men det hade liksom inte varit någon sport. Och nu får det vara nog med drömelvor på ett tag. Dock är jag ytterst nöjd med att ha gett Cristiano Ronaldo upprättelse (se tidigare inlägg). Apropå Ronaldo, då jag inte har något bättre för mig om dagarna i och med att jag är ledig hela sommaren roade jag mig med att googla på hans namn och hittade den här lilla godbiten:


Cristiano Ronaldo småmyser i omklädningsrummet med sin klubbkompis i Man U.

Åh, jag älskar homoerotik. Det finns inget bättre än vuxna män som gör saker tillsammans. Spana in var Ronaldo strategiskt har placerat sin hand till exempel. Det är det finaste jag någonsin sett tror jag. Det slår till och med nästan den där scenen med River Phoenix och Keanu Reeves i My Own Private Idaho:


Scott Favor: I only have sex with a guy for money.
Mike Waters: Yeah, I know.
Scott Favor: And two guys can't love each other.
Mike Waters: Yeah. Well, I don't know. I mean... I mean, for me, I could love someone even if I, you know, wasn't paid for it... I love you, and... you don't pay me.
Scott Favor: Mike...
Mike Waters: I really wanna kiss you, man... Well goodnight, man... I love you though... You know that... I do love you.

Sedan googlade jag intet ont anande vidare (jag kommer säkerligen få en massa skit för det här, men det är så värt det) och råkade snubbla över det här:


Samtidigt i Malmö: Två halvnakna män på stranden i Västra Hamnen.

Jag menar inte att vara elak på något sätt, men... Studera de tre paren ovan. Håll sedan med om att det är en grym värld. Det här är det yttersta beviset. Nu packar jag mina väskor och flyttar till Portugal. Kan Figo ha en svensk fru så ska väl inte Cristiano Ronaldo vara sämre.

You and I collapsed in love, and it looks like we might have made it, yes it looks like we've made it to the end

Åh, Cristiano Ronaldo, hur kunde jag glömma att ta med dig i min drömelva? Jag skäms. Jag vältrar mig i skammen, späker mig själv och pryglar min arma lekamen med modemsladden. Kan du någonsin förlåta mig? Givetvis är du den ende för mig. Jag bryr mig inte om de elaka ryktena som säger att du är en bortskämd snorunge med jesuskomplex. För mig spelar det ingen roll om du gillar att klä dig i kvinnokläder. Jag är till och med beredd att ha överseende med den där våldtäktsanklagelsen, den kvinna (eller man) som tackade nej till dig måste uppenbarligen ha varit rubbad.

Åh, Cristiano Ronaldo, om du bara visste hur vacker du är. Varje gång du springer. Och springer. Och springer. Jag tröttnar aldrig på att se dina snabba fötter röra sig över planen. Hur du lekfullt smeker lädret med insidan av din fot. När du kastar dig i gräset och lidande tittar med fuktiga ögon mot domaren. Och tårarna Cristiano, du är som allra vackrast när du gråter. Jag vill bara ta dig i min famn och trösta dig, krama dig för evigt. Jag vet att du behöver det. Och jag ska skydda dig från store stygge Wayne Rooney, han ska inte få prygla dig när du kommer tillbaka till Man U. Såvida du inte vill det så klart. För mig får du vad du vill Cristiano.

Åh, Cristiano Ronaldo, trots att det bara var igår som ditt stolta Portugal åkte ut mot nassarna saknar jag dig redan. Du har förgyllt mitt fotbolls-VM och gjort det till en bättre upplevelse än du någonsin kan ana. Farväl min vackre prins. Må Gud vara med dig. Vi ses om två år i Österrike-Schweiz.

This is my truth tell me yours

Jaha, så har man blivit uthängd i offentligheten. Tack Piotr. Och som vanligt känner jag ingenting annat än kärlek till Nöjesguiden.

I övrigt har jag spenderat de senaste dagarna med kubbspel, bad i Västra Hamnen och alkoholförtäring på Nyhavns uteservering. Med andra ord börjar jag bli ett riktigt Möllantroll. Illa. Och ikväll blir det mys i Folkets Park till tonerna av arga unga kvinnor. Jag känner mig som en sliten popvänsterkliché, förutom att jag inte är pop och definitivt inte vänster.

Jag var ute och ölade med Hanna Och Tobias O igår, och vi började så klart diskutera politik. Hanna är engagerad i Vänsterpartiet och vi var överens om problemen men inte om lösningarna. Sen pratade vi om Almedalsveckan, valfläsk och hur det måste kännas att hångla upp Göran P. Ingen av oss var dock särskilt sugen på att prova på något av det.

Jag tycker att de borgerligas förslag om att slopa fastighetsskatten är en utmärkt idé. Men Pär Nuder gnäller som vanligt. Jag hörde honom nyligen på radion: "Förslaget innebär ett skattebortfall för staten på ca 30 miljarder kronor. Det är lika mycket som allt barnbidrag under ett helt år." Jag tycker att man ska slopa barnbidraget också. Jag förstår inte dess funktion. Är det en belöning för att man knullat och lyckats bli på smällen? Vilken bedrift i så fall. "Grattis från Pappa Staten" liksom.

Dessutom är det knas att det betalas ut till alla föräldrar i hela landet. Det finns ingen anledning att betala bidrag till rika människor. För dem gör en tusenlapp extra i månaden varken till eller från. För andra kanske barnbidraget är en livsviktig inkomstkälla, då är det väl rimligare att höja bidraget för dem istället? Förresten, om man inte har råd att ha barn borde man inte skaffa dem.

Många kanske tycker att det är en osympatisk inställning. De kan spara sina kondoleanser till världens alla fattiga och/eller oönskade barn.

Håll nu käften.

Apropå ingenting, när jag var på den högklassiga torgmarknaden i Öregrund hittade jag en t-shirt med det här tjusiga trycket, snacka om white trash-kultur at its finest:



Givetvis måste den bli min. Inte för att jag ser mig själv som überbitchen, jag är faktiskt ganska mjuk och följsam, nästan som ett sköljmedel. Jasmin och äppelblom. Jag menar nästan aldrig att såra någon, jag säger bara vad jag tycker. Och det är faktiskt inte mitt fel om folk blir ledsna.